Fackligt brev 7 – strejkrätten

Strejkrätten

a) Vår tid vi offrar, när vi i ur och skur varje dag inställer oss på våra jobb, är dyrbar.

Vi lever bara en gång. En kort stund på jorden. Att då offra en så stor del av denna tid på att arbeta, för eller åt någon annan, är en storslagen gest. Till alldeles för dåligt pris i förhållande till insatsen.

Om arbetsköparen då bjuder för dåligt pris på vårt arbete, äger vi rätt att vägra sälja vår arbetskraft.

På samma sätt som när arbetsköparen varslar om uppsägning eller permittering vid arbetsbrist, varslar vi om strejk när det bjuds för dåligt pris på vårt arbete.

• Fri lokal strejkrätt när avtalet löpt ut.
• Lokala sympatistrejker är ej bundna av avtal.
• Beslut om strejk tas av majoritet på den lokala arbetsplatsen.

b) På vårdenheter går det inte att lämna patienter och omsorgstagare. Att då inte kunna gå ut i strejk är en diskriminering av en väldigt stor del av den arbetande befolkningen och helt oacceptabelt.

Samtidigt är det så att arbetsgivaren har huvudansvaret över arbetsplatsen. När strejk utlyses är det således arbetsköparen som ansvarar för att patienter och omsorgstagare får den hjälp de behöver.

• Vid lokal strejk på vårdenhet, åligger det arbetsköparen att själv sköta vårdarbetet under den tid strejken varar. Misskötsel av detta vilar under arbetsköparens ansvar.

Vårdarbetare får ej sättas in i arbete vid strejk. Det är strejkbryteri. De har inget huvudansvar och ingen plikt att arbeta.

c) För att kunna hålla ut, och klara sig ekonomiskt under en strejk behövs en strejkkassa.

• Fackförbunden måste avsätta pengar i fonder, för att betala ut till arbetarna under strejkens gång.

Lagar och avtal står på arbetsköparens sida. Strejkande kommer att bli dömda till höga böter och och alldeles säkert bli avskedade.

Men någon arbetargrupp måste börja. Måste våga. Precis som de modiga människor som fanns i fackföreningens barndom i mitten på 1800- talet.

Vid strejk är stöd, hjälp och sympati från andra arbetare helt avgörande.

Det gäller att börja. När strejkerna väl börjat komma igång, blir de allt svårare att stoppa,

• All omfattande samhällsförändring genom historien har varit olaglig. Så kommer det att vara även för oss. Tvekar vi, kommer vi aldrig kunna bryta vår underordnade roll på jobbet eller i samhället.