Fackligt brev 4 – individuella löner

Individuella löner

a) Först hålls ett medarbetarsamtal mellan arbetsköpare och individ. Där redogör individen för hur hon uppfattar och omfattar kommunens mål. Mål som är satta långt över våra huvuden.

Individen redogör också för hur hon trivs på jobbet och om hon har några egna tankar på personlig utveckling.

Denna information är värdefull för arbetsköparen, men ger inte individen något tillbaka. Allmänna klappar på axeln, applåder och inövade fraser från arbetsköparen, ger inga pengar och har inget värde.

• Vi tackar nej till medarbetarsamtalet.

b) Därefter hålls ett bedömningssamtal. Redan innan samtalet har arbetsköparen bestämt nivå. Nivå som sedan blir till pengar.

Detta är ingen dialog utan en monolog och kan inte kallas för samtal. Det är ren och meningslös information, utan chans till påverkan från vår sida.

• Vi tackar nej till bedömningssamtalet.

c) Som individer har vi ingen konflikträtt. Därmed har vi avsagt oss förhandlingsrätten. Detta är oacceptabelt för en fackförening.

Det ska vara lika lön för lika arbete och full betalning efter fem år i yrket, då man är fullärd.

Att vissa ”smiter ifrån”, vissa gör ”mer”, är inget som ska regleras genom spontan gradering från arbetsköparens sida. Det löser man på arbetsplatsmötet där uppgifter fördelas jämt och en gemensam arbetsstruktur utformas.

• Genom att säga nej till medarbetar- och bedömningssamtal, värnar vi vår enhet och spelar bort arbetsköparens försök att splittra oss.

• Individuella löner formar oss i ett individualistiskt tänkande. Men som individer kommer vi aldrig att kunna lämna låglöneträsket. Det kan vi bara göra tillsammans.