Posten i Sverige

Lika säkert som ett brev på posten…

24:7-politik är inget som hittas på bakom ett skrivbord. Följande uppfattningar och text är framtaget av brevbärare.

Att vara brevbärare var en gång något eftersträvansvärt. Det fanns en arbetsglädje och en stolthet. Posten var en viktig samhällsservice och alla som jobbade visste det. Det fanns en frihet i yrket, en frihet som kommer av en kombination av erkännande och ansvar. Man visste att man bidrog till någonting mer än att leverera brev. Man bidrog till demokratin, till föreningssverige och en trygghet runtom i landets alla delar. Det är själva innebörden av ordspråket i rubriken.

Idag är det annorlunda. Glädjen har förbytts i stress. Friheten har blivit hotad i samma stund den började mätas. Postrundorna har blivit längre, arbetsuppgifterna fler. Arbetskamraterna färre och glädjen mindre. Tryggheten och stoltheten har förbytts i missnöje. Postverket, Posten, och nu senast PostNord har i folkmun blivit PostMord. Detta är ett direkt resultat av ett brutet samhällskontrakt. Visst har brevbäraryrket alltid varit krävande, både fysiskt och mentalt – inte minst med tuffa väderförhållanden. Men marknadsstyrning har visat sig en svårare motståndare.

Sjunkande brevvolymer?

När PostNord själva beskriver varför det går dåligt så skyller man på digitaliseringen. ”I Sverige skickar vi allt färre brev” och därför går PostNord back. Och därför måste antingen statliga medel skjutas till, eller brev delas ut färre dagar och portot, det måste alltid höjas. Givetvis är det främst priset på frimärket, medborgarens och föreningssveriges kostnad som ökar. Hur det ser ut för de stora företagen regleras i avtal.

Men hur ser det egentligen ut med sjunkande volymer? Det vet man knappast själva. Man brukar presentera siffror på ett bedrägligt sätt. Jämfört med toppnoteringen 2001, då 3,15 miljarder brev delades ut så har volymen sjunkit. Idag handlar det om cirka 1,5 miljarder. Detta är jämförbart med siffrorna för exempelvis 1981/82. Då delades 1,6 miljarder brev ut av Posten och det gjordes av ca 60 000 anställda. Idag gör man det på cirka 28 000. Hur många ytterligare underleverantörer är oklart. Den stora frågan är då hur det kan komma sig att Posten inte gick back då, men gör det idag? Detta synliggör att den sjunkande brevvolymens mantra handlar om politiska beslut. Och dessa beslut har gjort det värre för brevbäraren och sämre för medborgaren och samhället. Men det visar också att det går att göra annorlunda. Till att börja med kan man fråga sig varför mellan 300 och 400 miljoner brev skall delas ut av konkurrenten Bring? Det har ju inte precis lett till billigare priser, utan tvärtom, en accelererad nedmontering av brevverksamheten.

Hur vill Postnord lösa problemen?

Utdelningsformerna diskuteras ständigt. Därför pågår tvådagarsutdelning på försök på utvalda orter. Det innebär att de flesta brev lagras och delas ut varannan dag. Parallellt med detta skall paket delas ut varje dag, därför att ”kundlöftet” är större när det kommer till paket. Brevbäraren får med andra ord dubbel volym och fler slingor att memorera. Avsändare och mottagare får vänta längre, förutom när det gäller E-handeln, som har ökat med över 300% på tio år. Begreppet medborgare byts ut mot ”kund”. Men vem är kund? Inte mottagaren, utan avsändaren – och här prioriteras näringslivet i den allt större näthandeln, inte sällan med fördelaktiga avtal. Samhällsservice har blivit näringslivsservice och man möjliggör med detta en minskning av brevbärarkåren med ca 30%.

Man premierar så kallad flexibilitet. Vare sig det gäller inhyrda tjänster från underentreprenörer eller hyreskontrakt med fastighetsägare så är det viktigare att snabbt kunna säga upp avtal än både en högre kostnad eller försämrad kvalitet. Att inte säkerställa underleverantörers arbetsmiljö eller löner
är en ingång för skumraskföretag som förslummar branschen. Det anses helt enkelt viktigare att snabbt kunna göra sig av med en lokal eller personal.

Man centraliserar verksamheten. Låter byggherrar bygga stora samlingsterminaler, lägger ned lokala kontor och planerar att dela ut brev från så kallade hubbar i varje kommun. För det första skaffar man sig nya dyra kontrakt med fastighetsägare och för det andra lägger man ännu en pusselbit till att göra brevbäraren till en gig-jobbare. En slit-och-slängvara som har att vid behov åka till en av dessa hubbar, checka ut en cykel och dela ut den färdigsorterade posten. Allt vad lokalkännedom, samhörighet, arbetskamrater försvinner. Timanställningar kommer att bli det nya normala. Fler brev kommer på avvägar. Det handlar om att långsiktigt avveckla brevet, till förmån för det mer lönsamma paketet. Och samhällsservicen, den trygghet som Posten en gång bidragit till är därför totalt bortskalad.

Vad beror problemen på?

Redan 1981/82 började man prata om marknadsstyrning. Då hette det i avsiktstexten ”Från centralt ämbetsverk till småskaligt affärsföretag” att: Posten. Vad är det? Ett kolossalt ämbetsverk som inför avgifter på lördagar, så att kunderna ska stanna borta, så att man ska kunna stänga därför att det inte kommer några kunder? Eller är Posten en affärsorganisation som smidigt anpassar sig till en förändrad marknad och till kundernas behov och önskemål? Idag vet vi vilken väg man valde. Och resultatet är försämrad service, högre porto, ett urvattnat samhällskontrakt och ett sönderkört brevbäraryrke. Det går inte komma ifrån att det är marknadsstyrningen som är grunden till dagens situation. På den vägen har man naturligtvis tagit många steg sedan dess, där inte minst avregleringen av postmarknaden i december 1992 är avgörande. Målet för denna resa har alltid varit att skala ned, att minska antalet anställda och därmed gå med vinst. Vinstkravet måste därför tas bort.

Viktiga krav

Återreglera postmarknaden och säkerställ därmed kvaliteten i hela landet! Det finns inte utrymme för fler än en aktör.

Slopa vinstkravet – driv posten som ett statligt verk, inte ett bolag!

Driv all verksamhet i egen regi. Bort med oseriösa underleverantörer!

Fler egna fastigheter och bättre hyreskontrakt!

Rekrytera chefer från egna organisationen, inte nedskärningsadministratörer!

• Återupprätta lokala kontor och stoppa centraliseringen!

Stoppa planerna på tvådagarsutdelning!

Stoppa avvecklingen av brevbäringen – prioritera brev lika högt som paket, det är samhällsnyttan som skall råda. Alla ska kunna få och skicka brev, varje dag!

Återupprätta posten som ett statligt verk och slopa marknadsstyrningen! Funktion och kvalitet före budget!

Bryt med Danmark och låt Posten vara en nationell verksamhet!

Sänk löner för chefer och direktörer! Höj den för de anställda och låt fast anställning bli norm!

Stoppa utvecklingen mot Gig-jobb. Värdesätt brevbärarkåren istället!

 

Till politik A-Ö

Folkrörelsen och partiet 24:7
Birger Svenssons väg 38
432 40 Varberg

073-922 09 41
info@24-7-varberg.se

Dela till vänner !