Det är framförallt arbetarrörelsen i Sverige som slagits för det demokratiska och sekulära samhället. Vanliga arbetande människor är de som har allra mest att vinna på ett sådant samhälle.
Under de decennier då Sverige tagit emot stora mängder människor från i första hand muslimska länder, har debatten om framför allt beslöjade minderåriga flickor tagit fart.
För att skydda det sekulära samhället, demokratin och individens rätt att utöva religion som en privatsak, men också människors rätt till så kallad negativ religionsfrihet, det vill säga rätten till frihet från religiös påverkan, anser 24:7 att förbud är nödvändigt, mot slöjbärande eller bärande av andra synliga religiösa och patriarkalt förtryckande symboler i skolan och i offentlig professionell tjänst(staten, landstinget, kommunen).
Dessa symbolers funktion är att signalera religionstillhörighet och/eller manlig överhöghet gentemot kvinnan.
24:7 är för ett förbud mot slöja på skolflickor under 18 år i skolan. Ett sådant förbud gör att det är samhället/staten istället för enskilda flickor och kvinnor som tar konflikten med familj och gamla sedvänjor som vi i Sverige lämnat bakom oss.
Att förbjuda hijab har kritiserats av feministiska grupper för att vara kvinnoförtryckande. Vi i 24:7 menar istället precis tvärtom. Det kan aldrig vara en kvinnofrihet att ”fritt” välja förtryckande kläder eller gamla begränsande seder. Tvärtom är det ju bland annat sådant som arbetarrörelsen slagits emot i kampen för demokrati och jämställdhet mellan könen.
Vi anser det vara vår plikt att stödja de ungdomar som lever i gamla kulturmönster i Sverige, och därigenom starkt begränsas i strävan att bli en del av det svenska samhället och kunna ta del av demokrati och jämställdhet.
Ett exempel på restriktioner som införts i Sverige i samma syfte är lagen om barnaga.
Lagen röstades igenom i riksdagen 1979 och förbjöd alla former av barnaga.I dag har 58 länder förbud mot barnaga i alla dess former.
Enligt en amerikansk studie dör cirka 150.000 barn varje år till följd av barnmisshandel som till 80 procent utövas av föräldrarna.
Idag är det mycket få som ifrågasätter lagen mot barnaga. Den har verkat normförändrande, precis som avsikten var.
På samma sätt måste vi se frågan om kvinnoförtryckande religiösa / gamla sedvänjors attribut, som till exempel slöjbärande flickor i skolan, eller vuxna i offentlig tjänst. Och givetvis är det staten som ska ta ansvaret genom att införa förbuden. På det viset avlastar man de unga flickorna och ett verkligt normförändrande arbete kan påbörjas.
Det finns många flickor och kvinnor i Sverige som i sina ursprungsländer blivit trakasserade, kränkta, förföljda och till och med torterade av både manliga islamister och kvinnliga islamister i slöja. Det är inte bara stötande för dessa kvinnor att bli elev, patient eller klient till en beslöjad kvinna, som återupplivar traumatiska upplevelser från hemlandet, utan också en kränkning av deras frihet från religion.
I Europa finns ett flertal länder som instiftat lagar mot att bära religiöst anpassade kläder i skolan och i offentliga verksamheter. I Schweiz är det förbjudet att bära religiöst motiverade kläder och symboler på arbetsplatsen. Europadomstolen har också utfärdat en dom som ger företag rätt att instifta så kallad neutralitetspolicy.Det innebär att företag får förbjuda sina anställda att bära synliga religiösa, politiska och filosofiska symboler. I Tyskland och Frankrike finns det, enligt europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, ett strikt förbud mot att bära religiösa symboler för statsanställda och tjänstepersoner.
Det är regelverk som Sverige också borde införa.
