Det är i första hand vanligt arbetande folk som mött invandrarna genom decennierna. Efter andra världskriget kom italienare, greker och finnar. De lockades till Sverige med fina 4-färgsbroschyrer från bland annat Volvo och SKF. Sverige behövde arbetskraft. Senare kom jugoslaver, med samma löfte om jobb.
Visst fanns det problem men i huvudsak integrerades dessa människor bra. Det fanns jobb, bostäder, sjukvård, kort sagt en infrastruktur som kunde svälja dessa människor. Svenska språket lärde de sig ofta på jobben. Målet var på den tiden att de hitflyttade skulle integreras till svenskar. Med det menas INTE att de skulle ge upp all sin tidigare identitet, en sak som inte ens är möjlig, utan att de skulle bli välfungerande i det svenska samhället och ta till sig det svenska sättet att leva och fungera i samhället.
På 1970- och 80-talen kom chilenare och el salvadorianer. De flydde från vedervärdiga militärkupper och följande diktaturer. De hade försökt bygga demokratiska och mer jämlika länder men den rika eliten tillät inte det. Folk slaktades.
Även dessa grupper av människor har i huvudsak funnit sin plats i det svenska samhället. De har jobbat och gjort rätt för sig.
24:7 säger ja till en reglerad migration som tar hänsyn till landets möjligheter att erbjuda jobb, bostäder, sjukvård, barnomsorg, skola och andra grundläggande funktioner i en nations infrastruktur. En invandring som styrs av marknadskrafterna är till skada för löntagarna såväl i Sverige som i utvandringsländerna.
24:7 värnar det arbetande folket. Arbetarklassen i bred mening är en majoritet av det svenska folket som är de som håller igång vårt samhälle varje dag med sitt arbete. Vårt politiska uppdrag är att i varje given situation ställa frågan: är detta bra eller dåligt för det arbetande folket?
Så om vi ställer frågan: Har det varit bra eller dåligt att Sverige tagit emot över 2 miljoner människor sedan cirka 2010? Har det funnits arbete så det räcker? Har det funnits bostäder så det räcker? Skolor? Sjukvård? Omsorg?
Svaren på dessa frågor blir nej, nej och nej.
Har denna stora invandring varit bra eller dålig för arbetarrörelsen? Den arbetarrörelse som varit pådrivaren och garanten för arbete, välfärd, demokrati, rättigheter på arbetsplatsen?
Svaret är ett entydigt nej.
Hur resonerade arbetarrörelsen tidigare kring dessa frågor? Ja Olof Palme uttryckte det så här:
”För det första måste vi ha en reglerad invandring, det har jag alltid varit anhängare av. Alltså att vi på ett rimligt sätt, kvantitativt, kan bemästra problemet. För det andra att vi för en konsekvent jämlikhetspolitik. Om någon av dessa två förutsättningar brister, riskerar vi att få svåra problem.”
24:7 håller med om denna princip för invandring. Vi ser också att med den infekterade debatt som pågått, så hade till exempel Vänsterpartiet och Miljöpartiet utsett Olof Palme till rasist om han levt idag och sagt samma sak.
Detta att det politiska samtalet om migration blivit så infekterat, man måste vakta sina ord och funderingar, annars riskerar man att bli stämplad som rasist eller nationalist, ja till och med nazist…detta förhållningssätt är den bästa tänkbara hjälpen ett konservativt högerparti som SD kan få.
Kan man säga att Sverige de senaste 20-30 åren har fört en inrikespolitik där invandringen varit reglerad utefter förutsättningar som jobb, bostäder etc? Har Sverige fört en konsekvent jämlikhetspolitik under samma period?
Svaret på båda frågorna är ett entydigt nej. Istället har Sverige blivit ett slags nyliberal experimentverkstad. Och även den blinde kan se att detta gröper ur våra välfärdssystem så att vi nu till exempel har 300.000 fattigpensionärer i landet. En stor skandal.
De senaste 30 åren har nyliberalismen fått fullt spelrum i Sverige och i världen. I jakten på världsherravälde och kontroll över naturtillgångar, rikedomar, strategiska fördelar med mera, har de stora makterna och de gigantiska multinationella globala privata koncernerna, med USA och EU i spetsen använt NATO som en järnslägga i denna vinstjakt. Detta tillsammans med utarmade länder där befolkningarna får allt svårare att försörja sig själva, har lett till de stora migrationsströmmarna i världen.
Är detta en situation som kan sägas gynna det arbetande folket i Sverige?
Svaret är givetvis nej.
De flesta som migrerar gör det av ekonomiska skäl. Är det förståeligt? Ja, på det individuella planet är det fullt förståeligt.
Men vi tycker inte att massmigration är lösningen på problemen.
Istället måste rätten att bo kvar framhållas. Rätten till det land där man föddes, rätten till jorden som försörjer en, rätten till det egna landets naturrikedomar och möjligheterna att utveckla landets ekonomi på dess egna villkor. I kampen för denna rätt måste de globala koncernerna bekämpas.
Vi anser tvärtom, precis som FN, att ekonomisk migration, inte är godtagbara asylskäl.
Det finns två huvudsakliga slag av invandring: arbetskraftsinvandring och asyl- eller flyktinginvandring. Arbetskraftsinvandring sker av ekonomiska skäl, för att komma ifrån fattigdom och få ett bättre liv. Asyl- eller flyktinginvandring sker för att undkomma krig och förföljelse. Övriga skäl till invandring, som anhöriginvandring, dvs. invandring av anhöriga till dem som redan invandrat, betraktar vi som underkategorier till de två huvudtyperna.
24:7 menar att de två slagen av invandring ska behandlas på i grunden olika sätt. Vi motsätter oss en sammanblandning av dem. Sådan sammanblandning leder till att flyktinginvandring blir en form av förtäckt arbetskraftsinvandring.
Konkret innebär detta att vi är motståndare till det s.k. spårbytet, som tillåter den som fått avslag på en ansökan om asyl att istället söka arbetstillstånd, det vill säga tillstånd att stanna i Sverige som arbetskraftsinvandrare. Vi är också motståndare till den ordning som idag råder där flyktinginvandrare som fått tillfälliga uppehållstillstånd kan få ett permanent uppehållstillstånd om de visar att de fått ett arbete.
Socialdemokraterna skrev en motion i riksdagen 1979/80:1030, där de bland annat skrev:
”En invandring som helt styrs av marknadskrafterna skulle vara till skada för löntagarna såväl i Sverige som i utvandringsländerna.”
24:7 håller med om den principen, även om socialdemokraterna själva inte längre gör det.
Istället är det den svenska nyliberalismens drottning Annie Lööf som fått diktera villkoren. Där hon och Centern hyllar nuvarande ordning där arbetsköparna har hela makten över arbetskraftimporten.
Målet är att skapa en låglönemarknad, bland annat genom så kallade enkla jobb.
Denna politik slår sönder vårt land. Svart arbetsmarknad, sjunkande löner, allt tystare på arbetsplatserna, etniska enklaver, kriminalitet, en allt större segregation istället för integration. Det är resultatet av den svenska invandringspolitiken, hysterisk och girig nyliberalism och den så kallade mångkulturspolitiken.
Och det är arbetarklassen i Sverige som förväntas betala för hela kalaset. Det kan vi i 24:7 aldrig gå med på.
• Folkomröstning om den svenska invandringspolitiken.
• Utred ett kvotsystem för flyktingmottagandet.
• Sverige ska lämna EU och driva sin egen politik, grundad i demokratiska beslut.
• Sveriges bistånd ska riktas till att utveckla fattiga länder att bygga sin egen ekonomi så att de kan klara sig själva.
• Stoppa arbetskraftsimporten så länge det finns massarbetslöshet i Sverige.
• Följ FN:s regelverk. Ekonomisk migration är inte godtagbart asylskäl.
• Inflyttning till Sverige ska syfta till att ge varje invandrare möjligheten att bli svensk. Vi kallar det integration syftande till assimilation på demokratiska och jämlika och för arbetarklassen godtagbara villkor. Av dessa skäl är vi motståndare till den så kallade mångkulturspolitiken som lett till segregation istället för integration. Där människorna i avgränsade etniska enklaver i landet i praktiken förvägras möjligheten att bli svenskar.
• Staten skall ersätta kommunerna ekonomiskt fullt ut för kostnader i samband med invandring. Om detta inte sker, skall ekonomiskt utsatt kommun kunna säga nej till placering av flyktingar.
• Skrota EBO-lagen. Placering av invandrare/flyktingar ska ske via offentliga myndigheter och planerat för landets bästa.
